De Kaminski Digital s23e48

Ett lite kortare utskick med fokus på cybersäkerhet kommer idag, vilket jag hoppas kan väcka lite tankar framåt.

Internet är globalt, som vi vet, vilket innebär att konflikter som spiller över till cybern (se exempelvis mitt LinkedIn-inlägg https://www.linkedin.com/feed/update/urn:li:activity:7121250399323328513/ ) ofta eskalerar till oanade nivåer. Kriget mellan Israel och Hamas bidrar förstås till geopolitiska spänningar, och nyligen visade det sig att en Iran-baserad "cyber-armé" gett sig på Israelisk digital infrastruktur så till den milda grad att vattenförsörjningen i amerikanska Pennsylvania påverkats: https://beavercountian.com/content/special-coverage/iranian-linked-cyber-army-had-partial-control-of-aliquippa-water-system

Det har varit mycket diskussioner senaste året om spionprogrammet Pegasus som först visade sig vara använt av statliga aktörer i länder där demokratin utmanas av andra mer våldsamma krafter, där Mexiko ( https://www.nytimes.com/2023/04/18/world/americas/pegasus-spyware-mexico.html ) kanske är det mest kända exemplet men listan är lång ( https://en.wikipedia.org/wiki/Pegasus_(spyware)#By_country ). Läser man landlistan är det lätt att överraskas över att våra grannländer Frankrike, Tyskland, och till och Finland finns med - men de gör det ihop med flera andra mer eller mindre trygga EU-medlemsstater. Idag (!) kom nyheten att även Serbien sällar sig till de länder som spionerar på sina egna medborgare, och även här är det det kritiska civilsamhället som kommit att bli offer: https://citizenlab.ca/2023/11/serbia-civil-society-spyware/

Kopplat till till ovanstående vill jag göra en historisk tillbakablick och lyfta den tidigare Piratpartistiska EU-parlamentarikern Amelia Andersdotter ( https://amelia.andersdotter.cc/ ) som för ett antal år sedan gjorde mig uppmärksam på (eller myntade?!) begreppet cyber-osäkerhet. Amelia använde det när hon beskrev samhällskonsekvenserna av den kritik eller nedmontering av säker kommunikation eller beprövad krypteringsteknik som rättsvårdande myndigheter ofta sysslar med. Det kan vara användning av spionprogram som Pegasus (som utnyttjar svagheter, så kallade zero-days, i populära mobiltelefoners operativsystem), lagförslag för att tvinga apptillverkare och plattformsägare att sänka kraven på totalsträckskryptering (svensk översättning av end-to-end encryption) för att möjliggöra påtvingad avlyssning av privatpersoners kommunikation (googla "Chat Control") eller ifrågasätta när ungdomar vill använda sig av säkra kommunikationstjänster som den åklagare som är ansvarig för flera stora utredningar mot gängkriminella häromdagen gjorde i TV4 Nyheterna ( https://www.tv4.se/artikel/30bLGakecK34EIZnG3PZRd/gaengaklagarens-uppmaning-till-foeraeldrar-ta-kontroll-oever-barnens-mobiler ). 

Att kriminella och andra tveksamma aktörer använder sig av krypterade nättjänster är inget nytt. Men samma krypterade tjänster är helt avgörande för såväl aktivister i repressiva miljöer som vår helt grundläggande digitala samhällsbyggnad. Det här är ett samtal som går lite som på repeat, och jag vill därför påminna mig själv om alla gånger jag pratat om just det krypterade myntets båda sidor - även när jag arbetade på biståndsmyndigheten Sida (radio SR I Lagens namn från 2015: https://sverigesradio.se/avsnitt/578912 med writeup hos SvD: https://www.svd.se/a/0da91e66-7ada-41bf-b2ce-5df58bf5230a/bistandsstod-utnyttjas-av-langare). Jag har inget till övers för knarklangare eller gängkriminella men börjar man talla på kryptona för att komma åt bovar så tar sig snart bovarna in i vårt innersta genom samma (numera osäkra!) digitala lösningar. Och då är vi körda.

Ha en fortsatt fin vecka, och glöm inte att värma upp helgens soundtrack: https://www.youtube.com/watch?v=ZCLxBo_qDso 

Marcin